2026-07-30
IOMCD
Dr. Madeleine Kassab genomförde en intervju med Dr. Afaf Rabee om temat “Medvetandet mellan atomen och själen: mot en ny kosmisk psykologi.”
I en tid då vetenskapliga upptäckter accelererar som om universum avslöjar sina lager ett efter ett, samtidigt som mänskliga kriser förökas och kommunikationssystemen omformas på sätt som tvingar oss att ompröva de enklaste antaganden, blir frågan om självet och dess gränser en kunskapsteoretisk nödvändighet. Reflektionen över individens och kollektivets mening blir ett existentiellt behov, och begreppet psykisk hälsa omformas till en politisk och social fråga snarare än enbart individuell. I detta sammanhang framträder psykologi och social handledning som existentiella kompasser — discipliner som inte bara söker förstå den mänskliga erfarenheten utan strävar efter att omforma den, grundade i en vision som förenar experimentell vetenskap med metafysisk forskning, individuell erfarenhet med kollektivt medvetande, och den psykologiska verkligheten med den kosmiska verkligheten som två uttryck för samma kontinuitet av materia och energi.
Inom denna horisont genomförde Dr. Madeleine Kassab en fördjupad dialog med Dr. Afaf Rabee, forskare och specialist inom psykologi och socialt arbete, med doktorsexamen i psykologi från Hassan II‑universitetet i Casablanca och biträdande lektor vid An‑Najah National University i Nablus. Hennes erfarenhet sträcker sig över mer än tjugoåtta år inom psykologisk och social rådgivning, förebyggande och behandling av beroende, medvetandeprogram, kapacitetsbyggande, samhällsutbildning och psykologiskt stöd. Hon har även deltagit i lokala och internationella program i samarbete med organisationer som UNODC och UNRWA.
1. Medvetandet mellan hjärnan och kosmos: mot ett kosmiskt psykologiskt fält
Dr. Afaf inleder med att dekonstruera medvetandebegreppet ur ett perspektiv som överskrider traditionella tolkningar. Medvetandet är, enligt henne, inte längre endast ett eko av kemiska processer i hjärnan; det är ett vitalt fält sammanvävt med universums struktur, där observatörens medvetande blir en del av själva processen genom vilken verkligheten manifesteras. Denna syn öppnar för en ny förståelse av den psykologiska erfarenheten som ett existentiellt förbindelsetillstånd där själens frekvenser interagerar med det kosmiska nätverket — vilket gör psykologisk resiliens till en förmåga att kalibrera dessa frekvenser snarare än en enkel beteendekompetens.
Hon tillägger att människan, enligt existentiell psykoanalys integrerad med kvantfysik, inte är en statisk varelse utan ett ständigt växande projekt, och att den individuella erfarenheten endast är en våg i ett enormt kosmiskt hav. Varje förändring i individens medvetande — såsom att övervinna beroende eller bygga psykologisk motståndskraft — skapar en “kvantliknande” vågrörelse som höjer det kollektiva medvetandet. I denna mening blir människans utveckling en kosmisk process, och möjligheten till växande en existentiell rättighet snarare än en psykologisk lyx.
2. Andliga och mystiska erfarenheter: mellan vetenskap och metafysik
Dr. Afaf behandlar andliga och mystiska erfarenheter och betonar att psykologin betraktar dem som djupa subjektiva medvetandetillstånd, präglade av transcendens och upplösning av självet. Neurovetenskapen studerar dem genom förändringar i hjärnaktivitet, medan kulturpsykologin tolkar dem som erfarenheter formade av religiösa och etniska sammanhang, utan någon grundläggande skillnad i deras psykologiska struktur.
Intuition beskriver hon som en ultrarapid omedveten bearbetning, där hjärnan skannar lagrade mönster och producerar en omedelbar slutsats innan den når det logiska medvetandet. Kvantfysiken kan beskriva den som en uppfattning av informationsfält som föregår händelsen.
Drömmar är, ur hennes perspektiv, fönster mot det omedvetna — neurala urladdningar som bär djupt personliga symboler. Själen representerar den eviga essensen, medan självet är dess psykologiska manifestation i den materiella världen. I detta sammanhang blir psykologisk rådgivning en bro mellan experimentell vetenskap och metafysisk forskning: vetenskapen svarar på “hur”, medan metafysiken söker “varför”.
3. Digital individualism och isolationsångest: människan mellan grupp och själv
I artificiell intelligens era förklarar Dr. Afaf den ökande tendensen mot individualism genom begreppet digital individuation, där teknologin förstärker egot men misslyckas med att tillfredsställa det biologiska behovet av tillhörighet. Människan flyr de traditionella gruppstrukturerna för att falla i isolationsångest och vänder sig till virtuella gemenskaper som saknar emotionellt djup, vilket förstärker alienationen.
För att balansera den individuella erfarenhetens särart med de universella mänskliga frågorna använder psykologen en integrativ metod som kombinerar personlig historia och kulturell kontext med gemensamma mänskliga behov. Praktiskt uttrycks detta genom att reparera familjedynamik, utveckla emotionell intelligens och återuppbygga förtroende i fragmenterade samhällen.
Globala etiska värden blir, enligt henne, möjliga genom att stärka mänsklig medborgarskap, dekonstruera egocentrism och förankra värden som värdighet, acceptans och solidaritet som en minimal etisk grund.
4. Sociala medier och den flytande identiteten
Dr. Afaf förklarar att dominansen av moderna kommunikationsplattformar omformar den psykologiska och sociala identiteten hos yngre generationer genom ständig jämförelse, antagande av orealistiska normer, mångfald av tillhörigheter och snabb adoption av identiteter och övertygelser utan tillräcklig kritisk mognad. Algoritmer har blivit primära kunskapskällor, vilket gör identiteten mer sårbar och ökar behovet av kritiskt tänkande och familjestöd.
5. Psykisk hälsa i arabvärlden: mellan förtryck och resiliens
Dr. Afaf betraktar psykisk hälsa i arabvärlden som en kontextuell hälsa, inte enbart en kemisk obalans i hjärnan. I konfliktzoner är ångest och depression naturliga reaktioner på onaturliga förhållanden. Social rådgivning i utsatta arabiska miljöer fungerar som psykologisk första hjälpen och som en form av motstånd — genom att bygga kollektiv resiliens, hantera generationstrauma, utbilda lokala ledare i psykologiskt stöd och återuppbygga förtroende i splittrade samhällen.
Rådgivningen är här inte en anpassning till förtryck, utan en process av egenmakt — att hjälpa människor att återta kontrollen över livets små detaljer och finna mening i lidandet för att skydda dem från kollaps eller våld.
6. Beroende i sköra samhällen: mellan medicin och social kontext
Dr. Afaf beskriver studiet av beroende i utsatta samhällen som ett av de mest komplexa områdena, eftersom beroende blir en tvingad copingmekanism inför smärtsamma verkligheter. Att separera psykologiska variabler från strukturella är orealistiskt; därför använder hon den bio‑psyko‑sociala modellen och en flernivåanalys som behandlar fattigdom, våld och arbetslöshet som förklarande faktorer snarare än bakgrundsvariabler.
Medicinska modeller fokuserar på hjärnan och farmakologisk behandling, medan socio‑kulturella modeller ser beroende som en respons på förtryckande omständigheter och betonar förebyggande, egenmakt och samhällsstöd. Kombinationen av båda modellerna är avgörande för effektiv intervention.
Hon identifierar centrala kompetenser för specialister: systemiskt tänkande, kulturell kompetens, krisintervention, förtroendeskapande, professionell flexibilitet, tvärvetenskapligt samarbete och samhällskommunikation.
7. Forskningsluckor och internationella utmaningar
Globalt är den viktigaste forskningsluckan digitalt och beteendemässigt beroende och dess koppling till ensamhet i artificiell intelligens era. I Palestina ligger luckan i att förstå beroende som en politisk eller eskapistisk handling kopplad till strukturellt våld och ockupation. Internationella organisationer står inför utmaningar såsom brist på longitudinella data, otillräcklig kulturell anpassning av importerade modeller och svårigheter att säkerställa rättvis tillgång till tjänster.
8. Konst och litteratur: symbolisk läkning och meningsrekonstruktion
Dr. Afaf avslutar med att betona den djupa rollen som konst och litteratur spelar i psykologisk och social rådgivning, särskilt i arabiska miljöer som präglas av trauma. Konst blir ett säkert medium för att uttrycka smärta, och litteratur en ram för att förstå lidande i ett bredare mänskligt sammanhang. Exempel inkluderar teckning med flyktingbarn, terapeutiskt skrivande, interaktiv teater samt folklig poesi och sång.
I Palestina har denna roll utvecklats till akademiska program som använder dabke, folkliga sånger och motståndslitteratur som verktyg för att återställa identitet och stärka resiliens.
+ Den fullständiga intervjutexten finns tillgänglig på arabiska via följande länk: https://iomcd.org/php/viewInterview.php?id=82&lan=1
